Hmm.. Ponnyn är ju inte en grej, så han räknas inte :D
Jag tror nog det är sadeln, det skulle vara jobbigt att rida barbacka hela tiden! :P

//Anna

Talar med min vän, Hajat (som du kan hitta på ponnibarn.blogg.se ^^, ), om ett ridläger på Åland vi kanske skall fara till. Har redan hittat två ultimata favoriter av det stallets hästar: Ivory, en skimmelfärgad highlandponny valack, och Mia, ett brunt welsh cob sto <3 Jag hoppas verkligen jag får fara dit (: Annars kanske vi far till Högsåra, dit jag varit en gång tidigare, där var verkligen kul ^^

//Anna

Jaaá, det var nog för att jag länge gillat hästar och så hade jag vänner som red (:

Då man var riktigt liten såg man ju på barnprogram var där fanns prinsessor och prinsar som red, så därifrån började jag tycka om dem. Och då vi har ett stall här i närheten (där Ville står nuförtiden ^^) så gick vi ofta dit och då började jag intressera mig mera för dem. Och sen hade jag en granne, lite yngre än jag, som också gillade hästar och vi lekte hästar och så besökte vi stallet nästan varje gång vi var tillsammans. Det var då jag blev förälskad i dem ;) 
Sen började jag skolan och fick nya vänner, och nästan alla av oss gillade hästar och en del av dem red och sedan började jag också. Och nu har jag ridit ca. 3 år (: Och jag älskar hästar lika mycket fortfarande, om ej mer <3 <3 

//Anna

Ja nu är det såhär, att Ville faktiskt är min första egna sköthäst som jag nu rider två gånger i veckan på (: Men honom fick ni höra om just :)
 
Före honom red jag på ridskola :DD Och jag kan ju berätta om mina två absoluta favoriter från ridskolan (:

Första gången jag gick på lektion, fick jag en fjordhäst vid namn Grim (Grim Hugleikson). Jag var väldigt glad, då det var min favoritras då. Så jag red honom den gången, och jag blev helt förälskad. Han var den finaste hästen i hela stallet enligt mig (: Och därefter red jag honom nästan varje lektion, han var snäll och duktig. Ganska rask :DD Han var min absoluta favorit, men sen så blev han privat och gick inte mer på lektioner.. Jag blev helt krossad.. Jag skulle aldrig mer få rida honom, fina Grim! Men det gick över, när jag fick min nya favorit, det var ganska länge efter det.

Historian om min nya favorit häst, är lite rolig. Jag var först rädd för honom, Wisko som han hette, en ljus haflinger. (Med den vackraste man jag någonsin sett, lång och gräddvit.) Han var väldigt snabb i galoppen och kom på sina egna bråk jämnt och ständigt.. De första gångerna var jag lessen över att jag fick honom, han var så hemsk! Ett exempel var då någon lagt ett täcke vid läktaren, han såg det och skenade iväg, det upprepades ca. 2-3 gånger.. Men sedan när jag blev mer van, började jag tycka om honom. Det började bli roligt istället för hemskt när han kom på sina trix. I boxen försökte nafsa efter en när man kratsade hovar och borstade ansiktet. Han var verkligen en rolig filur <3 Och han var den första häst jag hoppade, för mig, riktigt högt med, tidigare hade jag hoppat bara ca. 40 cm. Men med honom hoppade jag en och 65 cm. Vilket jag var väldigt stolt över, om man tänker att jag var rädd för honom tidigare :D Men sen såldes han också, då blev jag åter krossad :'( Roliga söta Wisko <3